.

10 dagar kvar tills jag susar iväg med destination judeland och därmed har nedräkningen officiellt börjat. Det är mycket kvar att fixa. Nästan allt om jag ska vara ärlig. Att vara ute i god tid är som bekant inte min melodi.

Något som jag däremot lyckades ordna i tid var ett så kallat friskhetsintyg. Resultatet förbluffade mig en aning då jag alltid mycket bestämt hävdat att jag är den sundaste människan på den här sidan atlanten (snart röda havet).

Mitt blodvärde var tydligen i sämsta laget. Dock är detta vanligt bland unga kvinnor på grund av menstruation, upplyste den norske läkaren mig om. Jag hade i och för sig inte haft mens på 7 månader. Men det sa jag inte. Jag bara nickade igenkännande. Det var ju som sagt ett FRISKintyg jag var ute efter. Märk väl.

Den norske läkaren såg nöjd ut då han trodde sig ha funnit lösningen och rådde mig, förhoppningsvis baserat på hans expertis, att äta jordgubbar (järnrikt). Självklart blev jag förfärad över det uppenbart klimatovänliga i att äta jordgubbar så här års(importerade alltså, om ni inte fattade, era dumskallar!). Men jag sade inget om det heller. För enkelhetens skull fortsatte jag tiga och plockade fram mitt hemliga vapen, le stort och nicka entusiastiskt.

Det fungerade. Istället började vi chitchatta lite om diverse arkeologiska museum. Jag förstod knappt hälften. Återigen kom mitt hemliga vapen väl till pass.